Julen och dess misär

Ja så är det, för mig är julen en misär.
Den har aldrig varit speciell för mig, visst det e kul att få julklappar även som vuxen. Men inte på samma sätt, och den där glada barnkänslan när hela familjen samlades ihop finns inte, iaf inte i min familj.
Under många år hatade jag julen överallt annat, den förde med sig ledighet från jobbet, men det var det enda.
Men julen ställde alltid till med skit, vill inte gå in på varför, men den gjorde mig ledsen och jag kände mig ensam och någonstans föddes en tanke på en misslyckad familj, en i spillror med viljor år alla håll.
Och jag tror det är så också, vi är många, men tack vare olika anledningar firar vi inte ihop.
Så ikväll var jag hemma hos min underbara mammam som ställer upp i ur och skur, vi åt lite mat, kollade på Kalle Anka, delade ut våra julklappar och skrattade, men det är fel, en mamma och en son, som firar jul ihop.
Det är åt helvete.
Så nu sitter jag hemma efter att mor och jag inte funnit fler samtalsämnen plus att jag var trött sitter jag nu och lyssnar på musik och dricker vin i mitt nya vinglas. Det är min julafton, men det ska jag ändra på, jag har min tjej som är det bästa, så nästa år ska jag slå på den stora trumman.Och dra ihop ett sjuhelvetes firande...
Men fram tills nu, har alltid julen tryckt ner mig, och det orkar jag inte med.
Jag vill ha stort firande, brasa, små barn som springer runt och klämmer på paketen, vin, glögg, sprit och goda vänners lag.
Det fattas i mig, men en vacker dag så kommer det bli så.
Det är min plan iaf.

Till er som trivs med julen. Återigen God Jul!

Kommentarer
Postat av: Anna

Frust.. Känns väl skönt delvis att veta att det är fler som känner som jag.. Men i samma veva ska väl alla ha en god jul tillsammans och inte för sig själva.. Hoppas att det blir som du säger nästa år; ett sjuhelvetes firande.

2008-12-25 @ 18:15:37
Postat av: Miss Jones

You don't have to worry. Det var bara ett simpelt sentimentalt anfall. Sanningen förstås, men inget annat än det.

2008-12-28 @ 18:45:11
Postat av: Anna

Klapp på huvudet du. Det blev nästan roligt när du hade postat din kommentar. Jag hann läsa din status på Facebook och i nästa veva dök du upp i min blogg. Kunde ha gjort som du: summerat kort. Men det blir lite tråkigt ;)

2008-12-30 @ 13:32:20

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0