Stene

David Grey´s toner ljuder här på morgonkvisten, låten Sail Away är ett mästerverk.
Har precis vaknat och ska snart duscha och klä på mig inför begravningen. Vet inte riktigt vart jag har mig själv just nu, vet inte om det blir totalt bryt ihop, eller och det blir galant av minnen och rättvisa.
Men det känns tungt idag, men jag vet efteråt kommer det kännas skönt att har tagit farväl.
Min stjärna kommer få en sista hälsning idag och har det mycket bättre där hon är nu!

Annars hade jag tänkt använda dagen så gott det går efteråt, tänkte tvätta vidare och grejja här hemma.
Ska även hämta en väska och bege mig en sväng in till stan för diverse inköp.
Tänkte också om jag känner för det ta mig ut i nattlivet en sväng för att rensa huvudet lite och få en "sista natt med gänget" innan jag åker. Vi får se hur det slutar, men det löser sig alltid.

Kollade precis ut genom fönstret, ett lamslaget Sverige med kyla och snö, inte alls det ultimata.
Men jag antar det är livets gilla gång, sommarens värme glädjer oss endast några månader.
Våren hjälper oss succesivt, medans hösten och vinter förstör.
Det gynnar oss och andra sida också, mysiga höst och vinter kvällar har sin charm.
Fasrtå andra sidan har sommaren och våren sin charm också, vilket som väger tyngst....
Ja, det är upp till var och en....


Yours truly.

Vaknade denna Lördag pigg som en lärka efter en lugn och stillsam fredag hemma i soffan. Steg ur bingen runt halvnio, tog på mig mjukisbraxen och laddade up MP3 spelaren med ny musik. Gav mig ute i snålblåsten för en morgonpromenad, träffade Kalle Gruber vid sporthörnan där han stod och frös i tjänst. Han skulle dra in någon form utav värmesystem men han som skulle gräva var inte klar så Kalle fick så vackert stå där och vänta.
Tog mig en promenad i city, helt dött och knappt en människa i sikte. Hela staden låg framför mina fötter och det var ganska så skönt att spatsera runt där med Backyard Babies i lurarna.
Sen blev det hem en sväng och greja lite för att senare åka bort till Macke Sjöbäck, sen susade vi in till stan och för ovanlighetens skull var det Macke som var den bakfulle. Njöt lite av att vara pigg en Lördag faktiskt.
Ikväll väntar som bekant inflyttningsfest hos paret Magnusson/Fogelberg i gammelnya residenset på Gräddhyllan på Ängös vidder... Kimpan kommer hit vi fem, några öl och lite förberedelser inför kvällen. Sen full kofta hos Kalle o Maja sen antar jag det blir Harrys. Är lite ledsen i ögat dock, vi har Årfest i Påryd i dag, men en polare sviker man ju inte för en köttbulle, dessutom har jag vetat om inflyttningsskivan mycket längre än årsfesten. Men jag tror grabbarna rer sig själv ute i skogen...

Nehe, nu ska jag ladda med lite BYB.


"I´ve had enough I don´t need nothing of that useless stuff"

Stene

Jaha, Äntligen Fredag säger jag. Uscha så gott. Bara fyra arbetsdagar kvar i Sverige sen Norge för hela slanten,
Men ack så mycket papper och skit, det ska bara fullmakter, kopior på pass, kopior på att passet är äkta, kopior på att passets kontrolant är äkta. Nja det var väl att ta i men det ligger en hel del i det.. Men Norge har alltid haft ett speciellt släkte..
Helgen tänkte jag ta tillvara på, vet inte hur riktigt bara. Är sugen på Salongerna ikväll men samtidigt inte, och i morgon är det ju inflyttningsskiva hos Firma Magnusson/Fogelberg. Kan bli riktigt kul tror jag,,,
Annars har det varit piano i veckan tycker jag.. Hållt mig i kulisserna och kört på..

Ser faktiskt fram rejält emot Norge, tröga norrmän är vä den dryga biten annars ska det bara bli kul att komma iväg.
Allting betalt, flyg, boende och hela baletten. Och dessutom sjuuuukt bra betalt..

Nehe, nu blir det The Bones på max.

Bonanza

Jag går på egna vägar, jag gör det jag vill, med vinden i ryggen står man aldrig still.
Gör det jag alltid trott på, och tar mig fram steg för steg, vad än som händer går jag min egen väg.

Visst har det nog hänt att det har viskats bakom min rygg, man har målat i svart men  ändå står jag här stark och trygg och min tro växer starkare för varje dag som går...


Visa ord det där.
Precis den inställning jag har just nu, min väg, ingen annans.
Har man inte den anser jag att man har förlorat emot sig själv. Känns som om man behöver stå för sitt och tro på det fullt ut. Livet handlar lite om att ge och ta. Det är alltid roligt att ge, i alla avseenden.
Men man vill alltid ha lite cred tillbaka och man gett något.
Inte alltid får man det, men jag tror att i slutändan ger sig allt av sig själv. Av ren mänsklighet,

Ikväll ska jag tro på Harrys och ge dom mitt, hoppas jag får något tillbaka..

Väl mött..

yours truly,