Stene

Måndagen har återfunnit sig, och man är trött och hängig efter helgens fester och utflykter,
Aldrig kul att arbeta en Måndag, men det är ju ett nödvändigt ont.
Igår var det ju krogfotbollen, och därmed efterfest på Byttan med käk och vin och alla dess tänkta drycker,
Det var härliga gäng som trillade in en efter en, alla glada i hatten.
Tog mig ett glas vin till maten, maten som dock inte föll mig smaken, men stämingen gjorde sitt så det gjorde inte så mycket. Det blev ett par glas till och vi bevittnade prisutdelning där Sandra lyfte bucklan emot Byttans runda valvtak.
Tjo o tjim i varje vrå natten lång, men vi gav upp runt elva hugget, det var ju trots allt en arbetsdag som väntade. För oss dödliga...
Nu ikväll har vi lirat i Korpen, Calmarrackass tog en ny skalp med hela 10-1, efter en bra match från allas sida.
Jag agerade försvarschef, styrde och ställde, varierade uppspelen med långa och korta, bröt gång efter gång och tog mig en raid då och då och serverade då oftast på silverfat. Men vissa såg inte min speluppfattning och hängde inte dit lädret, men vi gjorde tio, men vi kunde gjort tjugo. Men man får inte allt.
Sen har jag gjort en lite oväntat glad, en liten kommentar som värmde gott. Jag blev glad själv, för om jag blir stolt och berömmer, och dessutom får något tillbaka, då känns det som en mycket bra vänskap. Och dem måste man vara rädd om, och det tänker jag vara. Och sista orden blir, jag är stolt över dig! ;=)

Nu dödar vi den här veckan och njuter av helgen!