Stene

Många roller har jag spelat, aldrig någon riktigt bra. Den enda jag någonsin velat är att spela ut mitt riktiga jag.
-Du finns i luften än, i varje andetag. Om du glömmer vilken väg du går, kan jag alltid leda hem dig.
  För jag saknar ljus, utan dig.


Det är precis så det är, jag spelar inte ut. Jag lyckas inte komma åt det jag vill.
Jag kämpar, ligger i, försöker, funderar, försöker igen.
Men det vill sig inte alls och det blir bara tomt ibland.
Det fanns en tid då skogarna var gröna, nu är det höst i mitt liv och tillvaron är som höstlöven på marken.
Det vi hade, under den korta tiden, var något speciellt. Inte många har sett mig på det sättet som du kunde, den blicken sa mer än ord och jag växte och var stolt som en tupp. Över mig själv, och framförallt över oss, men mest över dig. Inte många har behandlat mig så väl och gett mig så mycket.
Men sen kom raset, det blev en backe i 100 blås. Allt gick i kras och då gav upp.
På något sätt vände allt och ditt liv blev en misär och jag vet fortfarande inte vad som hände, allt skulle ju bli så bra och solen sken. Jag vet inte alls vad det berodde på, men något brast. Jag vet inget än, inte mer än SMSet som du skickade och textade ner ett förlåt. Det värmde i hjärtat och vi har tagit ett steg närmare verkligheten.
jag ger mig inte, hoppas du är på samma bana.

"Jag har letat överallt, på 2 miljoner klubbar och 1 bar"

"Vågar du tror på det du ser, det är inte alltid så enkelt? Det är lätt att man missar vad som händer.
Kan man förklara allt man gör, är det egentligen viktigt. Märker man när det vänder?
Vi kastar alla masker nu, för ikväll finns bara jag och du.
Låt hela världen se på, jag står här och väntar,
Låt hela världen förstå hur mycket vi längtar.
Kyss mig och låt hela världen se på.
-Det känns som om jag kommit hem, tack för att du e på riktigt! "