Stene

Man blir förbannad, näst intill förstörd.
Man blir för bakom ljuset, totalt grundlurad.
Det finns alltid ett hopp om att man ska få saker och ting att ske, man slutar aldrig hoppas.
Men ibland får man rejäla käftsmällar, riktigt knock outer som man inte ens fötjänar.
Förstår inte hur man kan vara så iskall, lite som i Guns N Roses paradlåt "I´m a cold heartbreaker, fit to burn, and i´ll ripp you heart in two".
Vet inte alls vad jag ska ta mig till, man hade ändå byggt upp någonsorts förvänta om något vackert, men som i ett brev på posten kraschas allt som sten emot glas.
Jag blir arg, mest arg, ärligheten verkar ha försvunnit, vilket jag tycker alla fötjänar.
Man blir inte heller klok när man tänker tillbaka på hur allt var, och vad som hände och vem som öppnade sig och blottade hela sin själ och fick en iskall hand emot ett varmt hjärta.
Jag blir besviken, arg och ledsen.

Funderar på att fimpa bloggen nu, bara för att sluta blotta mitt inre och slippa efterföljande problem.
Man blir bara less.


"How to tell a joke, when you can´t laugh?"


I like wimmin'
i go wimmin' every friday
i like to get my feet wet, teeth wet
i think its time i found myself a super model
i havent had one of those yet