Stene

Onsdagen är avklarad, och vi närmar oss med stormsteg helgen. Veckorna flyger förbi oss, han hinner knappt börja jobba förrens det är helg, och sen svischar helgen förbi, likt en Formel 1 bil. Skönt att veckorna försvinner faktiskt, fast snart är ju våren här, den vill man ju avnjuta varje sekund av. För att inte tala om sommaren, alla ljumma sommarkvällar i en trädgårdsstol med en kall i handen, alla kvällar på uteserveringen på Harrys, alla ljuva sommardagar på jobbet, solbrännan, alla svalkande dopp i havet, alla matcher i IFK, alla matcher med KFF med förladd i stan, stämningen, så man kan ta på den nästan. Sommaren för inte med sig en enda dålig punkt, möjligvis myggen och att min pollenallerrgi frodas i två veckor när björkarna slår ut. Men det kan segra över, allt det andra md sommaren väger så tungt och jag längtar något så innerligt. Men mest sugen är jag på våren, då man kan plocka plagg för plagg och hoppas man inte blir naken på kuppen. Våren ja, ljusets tid för mig. Allting tinas liksom upp från vinterdvalan och lever upp igen, för ett lite tag och vi måste verkligen ta vara på den årstiden.
Nu börjar min tid snart, allas tid, livets tid. Sen kommer sommaren, den bästa tiden som vi alla älskar. 
Vi går emot ljusare tider, kamrater.
Är just nu fortfarande förkyld, konstigt förkylning. Ena morgonen är jag nästan friskt, men sen lamslår den mig igen och det korkar igen i näsan. Har inte vågat träna heller, inte för att jag är rädd så, men mycket skit har hänt med folk när dom idrottat sjuk och kanske inte helt hundra. Det är inte värt risken och doktorerna sägr ju att man ska hålla sig borta från sånt, även om jag alltid kallar det skröna. Men i tidningarna dör folk som flugor på planerna, och jag vill inte bli en av dom. Jag har så mycket mer att ge i alla forum...

"Stackars dom stänger in sig, hundra dagar utan heder"