Stene

En tung dag idag, inte arbetsmässigt. har funkat alldeles strålande hela dagen och alla bitar har nästan fallit på plats. Skönt att man kan flagga högt även en sur Måndag.
Efter arbetsdagen var det dags för min största fasa, ett besök till min älskade och alltför sjuka farmor på sjukhuset.
Där låg hon, helt hjälplös och emellertid tom av liv i ögonen. Hon försökte konversera med oss, hon höll min hand och berättade för mig att ta vara på livet. Såna ögonblick gör något med mig, jag blir helt knäckt och jag minns alla minnen med henne. Farmor har alltid varit min true friend. Det har aldrig varit några problem, allt har funkat och jag minns i min tidiga ålder hur vi spelade fotboll i hennes hall så att tavlorna for all världens väg. Farfar tyckte aldrig om det, men vi brydde oss aldrig. Precis så härlig är min farmor, hon har alltid hållt mig högt och jag har alltid varit hennes favoritbarnbarn. Så idag, revs mitt hjärta itur i småbitar. Som nog aldrig går att laga, det gjorde något fruktansvärt ont att se henne idag. Jag vet inte om hon lider, men jag lider av bara synen. Min lilla farmor, så hjälplös och oskyldig till allt hon nu fått gå igenom. Jag vet iaf att jag ska alltid minnas henne som min pärla, och jag hennes.
Men idag, slets mitt hjärta itur av synen.
Tyvärr är det tidens gilla gång och alla ska vi den vägen vandra.. blabla.
Men min farmor är min farmor.

Och det finns ingen på denna jord jag skulle byta ut henne emot.

Men jag finns vid hennes sida. För alltid.