Stene

En tisdag som denna, är just en tisdag som denna. Det går lixom inte att komma ifrån.
En tisdag i funderingarnas tecken.
Jobbet har flytit på fint idag, bara varit en enda transportsträcka. Men något tynger mitt huvud.
Jag vet vad det är, men det klyver mig på mitten. Så många intryck och tankar att deala med så jag vet inte vilket steg jag ska ta egentligen.
Hösten smyger sig så sakta på oss alla, och dunkla tider och inga bra tider för en rolig utgång. Bara höstslentrian som väntar på vinter. Och med vintern och hösten kommer rusket, regnet, snön och kylan och alla senårs misär.
Ty morgonen kommer när det är snö upp till jeanskanten och man känner bara tråk o elände.
Bra då att den korta sommarn skänker en tanke då man minner sig tillbaka och det värmer till för en sekund eller två.
Tycker verkligen inte om ensamma stunder på höst/vinter. Blir väldigt tankefylld då och vänder ihop det mesta i mitt huvud och har en innre känsla av att jag fullföljer dom i verkliga livet därefter. Oftast skapar jag mina egena problem som jag så småningom på lite konstiga vissa löser eller glömmer bort. Men hösten gör väl egentligen ingen lycklig.
Men för mig är det döden, jag blir deppig när ingen ser på och jag strålar i andras närvaro. Konstigt kanske, men så är det.
"Jag kanske skulle leta upp någon yngre som en fjäder i hatten, det kanske skulle bli för ensam där om natten"
Hösten viktigaste rader. Det handlar verkligen om att inte sitta själv hemma och se höstlöven och snöflingorna falla..

Winnerbäcken skriver sjukt bra texter, oftast väldigt verklighetsrellaterade för mig. Men Winnerbäck ger mig ändå inte den där kicken jag behöver, utan han fyller mina tomrum om hösten. Där gör han sitt, inte annars.

Egentligen är uteliv ett sjukt begrepp som egentligen ingen blir klok på.
Det finns så mycket roligt folk på krogen, och det är en stor del av mitt liv.
Men korsar man tankarna två gånger finns det mycket spel för galleriet,
Många människor som lever ett lånat liv och sprider pengar om sig, lirar i dyra kläder och ska vara stadens bäste pojk en kväll eller två i månaden. Jag kanske verkar så själv, men jag känner mig med fötterna på jorden och lever mitt lilla halvglamoursösa liv på min nivå. Den håller, den är en rak linje och jag har kul när jag e ute,
Men många männsikor verkar ha ett ganska konstigt behov av att synas hela tiden, visst det är kul.
Men man måste lära sig dra gränserna i eget syfte för sin egen överlevanad.
Utelivet ger oss många falska fasader, utelivet ger oss många goda fasader. Antar att det kanske är så med allt här i världen. Men definatioen pajas och kung, är hårfin. Fråga mig inte om vilket jag är, jag gör bara så gott jag kan och låter kvällarnas glädje ge mig tillfredsställelse.

Sjukt tankefylld idag.
Jag kanske har fel på alla punkter, men det är mina tankar och dom tar ingen ifrån mig.
Aldrig.

Eran tillgivne.

Marcus