Stene

Lyssnar av en händelse på Kent just nu. Manglade precis igenom nya albumet Tillbaka till samtiden, vilket gav mig mersmak. Skivan Du och jag döden är en mästerlig skapelse. Den för mig tillbaka till -05. Ett bra år, det var du, det var jag. Inte mer än så. Vi var lovade slutlig kärleken, vi var paret som aldrig skulle splittras.
Vi hade det, ja ni vet det man inte kan sätta fingret på. Det heter i folkmun att man är menade för varann.
Vi var ett team. en maskin, ingen kunde förgöra oss.
Frågor sattes på prov, framtiden svek mig. Tyvärr så visste jag varken ut eller in då, du visste allt så skinande glasklart.. Och varje steg tog dig vidare i livet på ett enkelt sätt. Jag är fortfarande kvar i gammal anda. Inget ger mig lika mycket som du, och jag lyckas lyckas aldrig lika bra nu, som jag gjorde med dig.
Jag har minnen, lådvis med minnen. Musiken än en del av det, bilderna på näthinnan en annan...
Jag har förlorat dig, för alltid. Nu är du lycklig, norrut i landet. Han är säkert bättre än mig på mycket, men jag tror han faller ur ramen ändå. Vi hade det, det få finner, det vi fann som jag sabbade.
Vissa dagar tänker jag på dig konstant, överallt är du och det finns allting något som påminner om dig.
Jag har gått vidare, eller jag har insett att jag klev i fel ruta. Men jag har gått vidare, men ibland kommer saninngen och historien tillbaka. Det gör ont, jag trivs inte allt. Tänk att ett beslut kan bli så makalöst fel.

"Ge mig en vinterdrog, ge mig allt du har, kom nu, jag är kroniskt låg, bara mörkret hörs.
I ditt öga var en storm jag såg, som sommarsnö, i döda vinkeln ser jag allt du gör"

Raderna är mästerliga idag, så grandiost bra.